Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa öfverstycken, som från halsen nedföllo öfver barmen
och ryggen och nästan dolde det ljusblå, guldstickade bälte,
som hopdrog kitonen kring midjan, hvarifrån han fotsid,
i rika naturliga veck nedföll öfver de sandalprydda fotterna.
Ärmarna på denna klänning voro mycket vida, från axlarna
uppskurna och glest sammanhållna med små guldspännen,
så att stundom blott en strimma, stundom hela rundningen
af de ädelt formade armarna med deras marmorfasta,
bländande, i blekt rosenrödt skiftande hull vardt synlig. För
ökad bekvämlighet vid iklädandet var kitonen uppskuren
äfven under vänstra ärmen ned till midjan, men här fäst
med en tät rad agraffer. En gles purpurgarnering omgaf den
nedersta fållen och höjde intrycket af veckens plastiska fall,
Hermiones rika, mörkbruna hår var icke benadt, utan
naturligt ordnadt, som på ett lockigt gossehufvud, och
sammanhållet af ett enkelt, diademlikt band, men delade sig
under detta midt öfver pannan i långa våglinjer, som nalkades
de fint penslade ögonbrynen och slutade med små
skruf-formiga lockar, medan håret baktill nedföll i ett svall af
långa glänsande böljor öfver hals och skuldror.
Af de öfriga närvarande damerna voro de två klädda
som Hermione, men buro öfver den hvita kitonen en annan
kortare, som hos den ena var saffran-, hos den andra
ametistfärgad.
Den tredje var en vacker brunett i romersk klädsel: den
unga Julia, maka till Krysanteus’ vän, jovianske
gardestribunen Ammianus Marcellinus, som gjort sitt namn odödligt
genom en värdefull historia öfver sin tid.
Julia var född i Galliens hufvudstad Parisii, hvars namn
då ännu icke hade så världshistorisk klang som nu. Hon
hade vistats där, ännu sedan den unge cesarn Julianus
ditflyttat med sitt anspråkslösa hof. Hon kunde förtälja och
gjorde det gärna om den isande förskräckelse, som de
alle-maniske barbarernas anstormande hade väckt i Gallien, om
13. — Nationallitteratur. 15.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
