Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
usling i hans åsyn djärfves förgripa sig på en vekare broder,
där kastar han sig med ljungande ögon öfver våldsherreämnet.
Bort i sådana stunder med granntyckta uppsyningsmän
och låt Olympens gudar, som glädjas åt de dödliges
lekar, i ro njuta det friska skådespelet! Själfve härskarornas
Jehovah nickar blid från sitt kerubhögsäte, när rättskänslan
knyter en pojknäfve.
Röjde ej dylika gossar något af samma eld vid boken
som i leken, blefvo de illa sedde i skolan, där de hala, släta,
slickade och kallblodiga ohjälpligen skörda de högsta vitsorden
för sedligt uppförande.
Den inbillningsstarke gossen är from och upprorisk,
troende och tviflare tillika. I kyrkobänken under en predikan
af det vanliga slaget kan han göra sig saker hart när till
kyrkobuller. Men ensam i det fria, när solen sjunker och
kvällringningen från den närliggande stadens kyrkor fyller
luften med dallrande ljud, hör han i dem världskretsarnes
klang och knäpper händerna i njutningsrik bön. Som äldre
glömmer han ofta Gud, men återvänder alltid till honom.
När hans kärlek till kvinnan vaknat, älskar han en och
hejdlöst och vesällt, ty han kräfver samma tro af henne, som
han är mäktig att gifva själf.
Har en gryning af denna känsla randat redan hans
slyngel-år, är han likväl ren som himmelens ljus. Han bär
sin utvalda i famnen, när han på västerns himmel skyndar
från purpursky till purpursky, tills han hamnat på solens
klot för att visa henne aftonen med långnande skuggor och
domnande sorl på ena jordhalfvan och morgonen med
ljusnande bergtoppar och vaknande lif på den andra.
Den inbillningsstarke är ej pliktstark. Icke ”den
kategoriska imperativen”, icke det manande: ”du bör!” är
driffjädern i hans gärningar. Från att falla djupt räddas han
endast af de lefvande bilder utaf det goda och sköna, som
han städse föder ur sig själf. Djäfvulen har därför svårt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
