Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra honom till djur, ehuru lätt att göra honom till syndare.
Sedligt stor blir han aldrig; men af stora gärningar är han
mäktig.
Det vare därför icke sagdt, att han verkar någon sådan.
Ju mångsidigare gåfvor han fått, dess flera mål hägra för
honom och dess mer sår han sin krafts vildsäd för alla väder,
men samlar han den för ett enda syfte, och varder till sist
hans lefnads kall att odla en viss utstakad yrkesteg — känner
han detta som ett tungt offer, emedan han svårligen
öfvergifver sitt kraf på att omfatta allt. Vinner han segrar inom
sitt kall, det vare tänkarens, skaldens, statsmannens,
härförarens eller hvilket annat som helst, och ärar honom världen
för hans bragder, kan han dock själf icke instämma i deras
lof, han missaktar hvad han gjort, ty han hade drömt något
än större. Han är ödmjuk — på grund af sitt högmod, om
du så vill.
Tänk dig en människa med detta skaplynne uppväxande
i brytningsskedet mellan medeltiden och den nya. Alla de
i världen kämpande motsatserna röra sig äfven i hans barm.
Han har knäböjt i det färgskiftande ljuset från ett götiskt
mynsters fönster och bland rökelseskyar under lofsångers
klang och orgelbrus förnummit det rusande i en tro, som
frågar intet, men i blot-tjänstens löndfulla vartecken, i
dogmens motsägande ordspel, liksom i tempelhvalfvens
skymning känner varsel af en högre, för tanken ofattlig värld.
För denna tro är släktets gång ett stadigt nedstigande mot
allt djupare skuggor; och tidens flod förer med sig allt
mindre af den guldsand, hvaröfver hans källsprång, allt längre
bakom oss på Edens sollysta höjder, leker. Att forska är,
från detta synhåll sedt, att tränga några raster tillbaka mot
ström och hvirflar för att i flodbrädden efterleta den Salomos
nyckel, som öppnar andevärldens portar. Kanhända ligger
denna nyckel ännu inom räckhåll. Det är detta hopp som
eggar ynglingens barm och drifver honom att fördjupa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
