- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
221

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i de forna skrifterna, ju äldre en slik, dess närmare källan,
dess tryggare hemul för sanningen. Men i det släkte han
tillhör har äfven en annan känsla vaknat. Bland hans
forntida höjas röster som ropa: framåt; som i Eden se endast en
spegling af det mål som ligger framför oss. Stiga vi mot
djupet, ropa de, så äro dess dalar härliga att skåda och
skrudade af en fägring och fyllda af ett lif, som bjuder oss
forskning af rikaste innebörd, och hinna vi till hafvet, skola
vi med Xenofons män hälsa det jublande och timra oss skepp
och väfva oss segel till färd mot nya stränder. Tystne de
röster, som mana oss att skåda tillbaka. Enom våra krafter
för att undanrödja alla hinder på vår väg! Icke heller i detta
arbete vare jude eller grek, träl eller fri. Mod att tänka nya
tankar! Gud är icke endast bakom oss, han är framför oss,
han är öfver allt!

Faust vill det ena och det andra. Han lyssnar till bägge
sidorna och hans inbillningskraft förskönar bägge
lifsuppfattningarna. Han tröstar sig ha kraft att tränga tillbaka
till källan samt att återvända, hinna sina samtida och ila före
dem mot tidsälfvens mynning vid hafvet. Är han ej själf
en länk mellan det gångna och det kommande. Är det möjligt
att läsa Skulds runor utan att ha tolkat de gyllene taflor Urd
gömmer? För den skull först några år af träget samkväm
med samtidens vise. Därefter hugfull kamp för framtidens
sak. Så gingo då år af mödor, som blekte hans kinder och
fårade hans änne, och när vi återfunno honom, var det under
den ångestfulla vidgången af en spilld lefnad. Han stod där nu

nätt opp så klok,
som han var förut, stackars tok.


Gaf letandet i skolastikens och mystikens irrgångar
honom någon visshet, var det den om all mänsklig kunskaps
ovärde, och denna köpte han med afsägelsen af lifvets
njutningar och minskningen af sin tro. Med törst efter vetande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free