Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vigg häpnade öfver den grannlåt han såg: armband och
halsband, bröstnålar, söljor, spännen, siden och sammet. Det
glittrade af guld, silfver och ädelstenar. Han såg konstgjorda
blommor och luktade på dem, men de hade ingen doft.
Dessutom såg han löslockar och lösflätor, och dem undrade han
mest öfver.
”Hvad är det?” frågade han.
”Det är fiskeredskap,” sade vätten och blinkade med
ena ögat; ”det är med sådana don fröknarna fånga fisk."
”Men hvad är det?” sporde Vigg och pekade på en
gyllene stjärna, som herregårdens ägare skulle bära på
rocken.
”Det är också fiskeredskap," sade vätten.
Det kunde Vigg icke rätt fatta, ty han hade aldrig sett
mer än ett fiskedon, och det var ett metspö.
Vätten stoppade en fruktkärna i Viggs tröjficka; det
gjorde honom osynlig för andras ögon. Så gingo de upp för
stora trappan. Där stodo drängar och gäspade. Så kommo
de in i ett grant rum med ljuskrona i taket. Där satt nådig
frun och gäspade, och fröknarna tittade på en färglagd tafla,
som undervisade dem om det allra viktigaste i deras jordelif:
huru folk senast klädde sig i Paris. Herremannen satt
half-slumrande med händerna hopknäppta öfver magen och tänkte
på sin höga bildning, ty han hade i ungdomen läst latin och
sedan glömt hvad han läst.
Hans granne, gamle nämndemannen, var däremot en
obildad man, ty han kunde bara sin bibel och lagboken och
litet mer dessutom, men hade, stackars han, haft intet latin
att glömma.
Vätten framlämnade gåfvorna, som mottogos kallt, utom
stjärnan. När vätten framräckte henne och sade, att det var
en gåfva från kungen till herremannen, steg denne upp och
log och bugade och talade om konungens nåd och sin egen
ovärdighet. Därefter gick han in i närmaste rum, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
