Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under allt detta oaflåtliga sträfvan att uppträda en kejsare
värdigt ej bar bättre frukt, må man icke undra öfver följande
händelse, som tilldrog sig, då han ännu lefde som enskild
man och ”gammal student”. Han ville då, i likhet med andra
skriftställare, genom offentliga föreläsningar utröna hvad
framgång hans outgifna skrifter kunde vänta. Det infann sig
mycket folk till den första föreläsningen, och man bidade
med aktningsfull tystnad, hvad den anspråkslöse och omtyckte
furstefränden hade att mäla. Men när denne börjat sitt
föredrag, brast en bänk under en ovanligt tjock åhörare.
Auditoriet hämtade sig snart från det löje detta väckte; men den,
som icke var i stånd att stäfja sina skrattmuskler, var
föreläsaren själf, och åhörarne måste gå, sedan de länge
för-gäfves väntat, att han skulle gifva dem annat än gapskratt
till lifs.
Med denna nervretlighet sammanhängde ock hans
brådrädsla, hvilken man orätt tolkat som feghet, ty hon uppvägdes
af ett moraliskt mod, som oftast lade band på henne. Från
hans visserligen korta fälttåg i Britannien har den ifrige
anekdotjägaren Suetonius icke kunnat meddela ett enda drag,
som rättfärdigar tillvitelsen för feghet. Ur samma lekamliga
svaghet har man att förklara den vällustiga njutning man
någon gång trodde sig skönja i hans anletsdrag, när han såg
blodsutgjutelse. Hans samtida, som själfve så omättligt
träng-tade till de grymma gladiatorspelen, skulle väl aldrig hafva
anmärkt detta, om de icke hade funnit det just hos en furste,
hvars människovänliga sinnelag var allmänt kändt.
Man läser i Klaudius’ ansikte, att han sörjde öfver sina
nederlag i denna strid mellan lagen i hans inre och lagen i
hans lemmar. Studier och grubblande voro hans enda värn
mot sinnenas frestelser. Medan han då var försänkt i sina
tankars och drömmars värld, kunde föremål skrida förbi
hans öga, utan att han såg dem, röster ljuda i hans närhet,
utan att han hörde dem, händelser tima, som upprörde alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
