Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring honom, utan att han anade något. Hans själ var en
camera obscura, som uppfångade en smal ljusstrimma och
lämnade allt armat i mörker. Han måste se bort från de
yttre företeelserna eller vedervåga att trälbindas af något
intryck på nerverna. I saknad af den snabba ingifvelsen och
den skarpa blicken sökte han sin styrka i att utfinna och reda
den teoretiska knuten i de förekommande praktiska frågorna,
och detta gjorde han ofta på ett sätt, som vittnade om
filosofiska gåfvor. Tacitus har gifvit oss ett märkligt prof
härpå. De förnämare innevånarne i Gallia Comata, som ägde
romersk medborgarrätt och hvilkas tungomål och bildning
länge varit romerska, påyrkade rättighet för sig att söka och
kunna nämnas till statsämbeten i Rom. Krafvet väckte
förbittring och häftigt motstånd ej endast bland mängden af
senatorer och riddare, utan säkerligen äfven hos menige man
i hufvudstaden; ty i trots af alla ståndsindelningar och
rangklasser ville ännu vid denna tid hvarje inom stadens murar
född gatpojke gälla för mer än de ypperste medborgarne i
landsortsstäderna, och det fanns i själfva verket en af
föreställningssättet upprätthållen, ehuru i statslifvet icke tillämpad
hierarkisk ordning mellan de under Rom lydande landen
och folken, i hvilken italerna intogo främsta rummet,
grekerna andra, gallerna tredje och så vidare ned till egypterna,
som vanligen ställdes lägst. Man frågade sig nu i Rom, om
människor, hvilkas fäder varit barbarer och Tiberstadens
vådligaste fiender, skulle få intränga i själfva senaten och med
bärandet af den purpurbrämade togan förödmjuka Romulus’
ättlingar. Ropet på blodets, stammens, "folkernets” rätt
genljöd den gången med samma styrka som i våra dagar. Då
sammankallade Klaudius senaten och höll för de gensträfvigt
lyssnande fäderna ett föredrag, som ville ådagalägga, att Rom
icke var, ej heller någonsin hade varit hvad de ville inbilla
sig: ett samhälle byggdt på nationalitetens grund. Han
påminde om sin egen urgamla ätts sabinska ursprung, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
