- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
284

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta faller åt vänstra sidan. Det skall således från den sidan
möta ett stöd, och det skall vara stödet af en änglaskuldra.
Mästaren har gjort ett utkast till denna andra änglafigur,
men han har till hälften åter utplånat det. Ansiktsuttrycket
tillfredsställer honom icke.

Det är i detta ögonblick hans ungdomsvän Sebastian
Fiorello inträder. Sebastian Fiorello är poet; men
eftervärlden har icke funnit någon anledning vara för handen
att teckna sig hans namn till minnes.

”God afton, Andrea.”

”Jag skulle önskat dig detsamma, Sebastian, om du icke
kommit i rätta ögonblicket för att jaga bort den bild, som
just nu höll på att taga gestalt för min själ.”

”Jag kommer alltså olägligt; det har börjat bli vanligt
på senare tider, tror jag.”

”Jag nekar det icke. Det kunde vara annorlunda,
Sebastian. Ditt lif behagar mig icke och behagar icke heller dig
själf. — Hur går det med penningarne?”

”Det är du, Andrea, som skall besvara den frågan; ty
jag gissar, att du icke vill tala om de penningar du redan
lånat mig — för dig en bagatell, Andrea — utan om dem.
som du skall låna mig i dag.”

”Jag lånar dig icke mer. Du är en slösare.”

”Det är på sätt och vis sant. Men hvem är icke en
slösare? Du, till exempel!”

”Jag?”

”Ja du, Andrea: hur mycken tid och hur mycket arbete
har du icke slösat på den där ängeln! Tre gånger har jag
varit här på tio dagar, och ännu är han icke färdig. Ett
stycke mun kan jag se och en half näsa, men inga ögon.
Jag känner en hel ängel på Dinarchogatan — sådana ögon
målar du i alla fall aldrig, Andrea, om du ock sutte här till
domedag — och en gudomlig näsa, och munnen vill jag icke
tala om. Men jag behöfver penningar, förstår du, Andrea.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free