Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af förnäm och patricisk typ är äfven C. D. af Wirséns
poesi men eljes baserad på en rätt olika själsläggning.
Snoil-sky talade en gång om sin dikt som sprungen ur ”sina sinnen,
de sunda fem”, och fastän han också har andra toner och
själf till och med besjunger ”den andevärld, som hviskar vid
vårt öra”, och fastän hans världsåskådning, som redan sagdt,
rent traditionellt är idealistisk, hör han som skald främst till
det släkte, för hvilket ”den yttre världen existerar”. Vid
namnet Wirsén däremot tänker man strax på en spiritualistisk
lyrik, präglad af ideal betraktelse, af aftonstjärnans drömmeri
och hållen i ett allvarsfullt andante maestoso.
I Uppsala och sedan under resor i Frankrike och Italien
tillägnade sig Wirsén en betydande och vidsträckt humanistisk
lärdom, var docent under Nyblom och blef efter sitt
definitiva framträdande som skald snart nog medlem, senare
sekreterare i Svenska akademien, där han som bekant under
de följande årtiondena haft stort inflytande. Från 70-talets
sista år nåddes Sverige af den tidsbrytning, som i mycket
bestämde Wirséns öde och lifsverk. Denna tidsbrytnings
faktiska insatser, dess sociala medkänsla, dess förnyande af
litterär teknik m. m. äro en sak för sig. Men när i dess nya
diktning — med Jacobsen, Strindberg och snart nog ett helt
släktled — människan vardt ett naturväsen endast,
under-kastadt den blinda nödvändigheten, när himlen vardt tom,
Gud död och den hålögda förgängelsen prisades eller när
kampen för tillvaron höjdes till morallag och dikten fick färg af
brutalitet och satanism; när slutligen dikten-konstverkets egen
organiska art ofta misskändes för en rått oförstående,
mekanisk och utilitaristisk uppfattning — då var det som Wirséns
kärlek till positiva ideal och romantisk-kristen odling för hans
energiska och stridbara natur gjorde det till en lifsuppgift att
bekämpa de ”svarta fanorna”. Han blef kritiker och ställde sig
• rakt mot vinden, rakt i breschen mot den storm, som våldsamt
låg på utifrån, närmast från Danmark i den uppseglande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
