Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ånde Viktor Rydberg. Tidigt hade han gått sina egna
vägar, denne unge aristokrat, naturens och lyckans gunstling
som få alltifrån den tid han som elegant diplomat och
turist genomströfvade Europa och fram till hans äldre dagar
med deras septemberljus och milda, förnäma lugn öfver
den höga skepnaden. De unga intog han redan på 60-talet
och senare med sin sång om drufvor och rosor, sin
hänförda frihetsdiktning, sina aristokratiska sonetter. Därpå
jäste känslans ”unga vin” ut, och som mogen man skapade
Snoilsky, själf fjärran från Sverige, de historiska ”svenska
bilder”, som på en gång äro pittoreska och strängt hållna
samt fulla med trohjärtad svenskhet bakom sin afslutade
och förnäma form. Fram på 80-talet greps han af tidens
sociala och demokratiska känslor och blef, väl långtifrån
någon revolutionär men ett slags litteraturens Lafayette i
dikter som ”Den tjänande brodern” och andra.
Emellertid, tedde sig Snoilsky först helt omedelbart som
”sångaren”, hvars dikt sprang fram ur ett ungt blod, så
var han också redan då, hvad många unga poeter af denna
typ kanske sist äro: han var i hög grad konstnär. Hans
ordval blef snart knappare och säkrare än den äldre tidens
och gaf mer för ögat. Han ägde en elegans, hvilken yttrade
sig som lifsvarm gratie. Den behöll han under hela sitt
lif; som ett soligt, sydländskt drag står den kvar också i
hans senare, mindre lifsystra diktning. Ej heller denna,
mannaålderns poesi, verkar genom idéer eller genom
romantiskt oändlig horisont — Snoilskys själsläggning var ej
mystikerns — och sålunda ej heller genom romantisk
”allmusik” och versens slösande orkestrering. Men som bild
står den bland det afgjordt säkraste, svensk vers besitter.
Den är finaste konst i det fast begränsade och
afslutade, i ädelt material, icke färglös nyklassisk marmor men
elfenben och emalj. En varm men mer reserverad känsla
och en personlighetens förnäma resning ligga bakom den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
