Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men liten blef stor. En reslig sven,
hvars sextonde år gick in,
som herre och kung öfver svenske män
tog arf efter fader sin.
Det arfvet var trohet hos stora och små,
var styrka, välmakt och fred
och lydiga skuldror att hvila uppå
och slutligen Brandklipparn med.
Slet klipparen ondt hos sin förre kung
vid nattlig vådeld ibland,
hos sonen vardt tjänsten först riktigt tung.
då ropet skallade: brand!
Ty var det ett enstaka hus förut,
som kräfde en släckande flod,
nu brann det i själfvaste rikets knut,
och där måste släckas med blod.
Så klädde sig folket i krigarskrud,
bantler öfver rocken blå,
gick mangrant ut på en ynglings bud,
och klipparn han följde också.
Nu gällde det bara gå blindt framåt
emot en beväpnad värld
och vada i blod på hvar okänd stråt,
som Karl pekat ut med sitt svärd.
Och namn som Klissov och Holovzin
bar ryktet andfådt kring jord,
och barnen därhemma lärde in
de konstiga främmande ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
