Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brandklipparen
Hur kriget slukade tropp på tropp,
ej spordes knot eller knyst.
I luckorna ryckte blott nya opp
och skyllrade lydigt och tyst.
Brandklipparen frågade ej: hvarthän?
Och ännu mindre: hvarför?
Men trafvade friskt bland snön i Ukrän
som på sin äng vid Kungsör.
Från segerns förstfödde son till sist
tog lyckan tröttad sin hand;
en här, förtunnad af köld och brist,
förblödde på Vorsklas strand.
Omkring sin hjälte slöto de blå
en ständigt glesnande mur,
ej död, ej träldom de aktade på,
blott han komme lyckligt härur.
”En häst, en häst att rädda vår kung
ur hängbår krossad och stjälpt!”
Brandklipparen kom öfver rökhöljd ljung,
på honom kungen vardt hjälpt.
Med blickar och gnäggningar sade han till:
Än kraft i senorna finns.
Vår sårade herre jag akta vill
som fordom min lille prins.
Till turk och hedning nu färden bar.
Bak Dnjeperns brusande flod
Brandklipparn med kungen i godt förvar
på räddande stranden stod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
