Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart lyste mot Karl och hans trogne häst
halfmånen på Benders torn,
och Sverges kung blef sultanens gäst,
och klipparn fick turkiskt korn.
Men hufvudet hängde, han sågs försmå
ett foder af läckraste smak —
han hade ej vant sig beskydd att få
och kost under främmande tak.
Mot konungens händer han strök sig lent,
och ängsligt hans gnäggning ljöd:
Säg, skola vi så blifva borta rent
från Sverge och Sverges bröd? —
Den länge sitter vid andras bord
från ljuf omsider biir led,
och på sin trotsige gäst från nord
blef turken slutligen vred.
Sen först med lämpor han gjort försök,
den krumma sabeln han drog,
och klipparn stod åter bland eld och rök,
och kungen han högg och slog.
Det var blott ett afskedsskämt, en lek
just efter kung Karls natur,
och paschan själf steg baklänges blek
ur lejonets farliga bur.
Brandklipparen gjorde som sin monark:
en turkisk häst kom för när,
men strax af järnskodda hofvar en spark
han fick sig för sitt besvär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
