Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland bilder från fru Lenngren och Fryxell
steg som en elak fe ”den gamla fröken”.
På hennes rullgardin jag såg hvar kväll,
hur skuggor skymtade som mörka spöken.
Där speltes på klaver emellanåt
så sällsamt sorgligt, att jag föll i gråt.
Tog mig vid handen så en vacker dag,
i ordning att gå ut, min vårdarinna:
”Den gamla fröken fattat stort behag
att dig i fönstret jämt vid läxan finna.
Hon bjudit oss att hälsa på hos sig
och lofvat mycket vackert visa dig.”
Jag bad få slippa, men det halp ej alls,
och genast vi begåfvo oss på vägen.
Jag kväfde snyftningen uti min hals
och trädde in, förfärad och förlägen.
På mattan höll jag blicken envist sänkt;
då ljöd en röst — den var ej som jag tänkt.
Den klingade så varmt, så mildt och godt,
och i ett nu min fruktan var försvunnen.
Två ögon logo själfullt himmelsblått
i öppen strid med skrynklorna kring munnen,
och själfva skrynklorna, hvad voro de?
En mask förrådande en vänlig fe.
Det låg ett fängslande jag vet ej hvad
i denna hållning, rak trots årens börda,
i denna hy, lik hvita rosenblad
af första frostens andedräkt berörda.
Från flydda vårar minnets doft fanns kvar
omkring gengångerskan från Gustafs dar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
