Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här en helgd ännu mig synes stanna
öfver gräset, blomstren, ekallén,
och jag ser igen en höghvälfd panna,
ser en blick med fuktigt stjärnesken.
Humorns löjen än kring munnen sväfva,
mot hvar tom bravur den pilar har.
Tyst ... på ängen dimmor slöjor väfva,
genom trädens grenar fläktar bäfva,
och han hviskar: ”här jag lycklig var.”
Här hans ädla hufvud lutats ofta
öfver noters blad i kvällens stund,
här han njöt af rosorna, som dofta
nu, som då, på vänlig trädgårdsrund.
Här hans öga säkert mildt förnöjdes
af ett landtligt lugn, där Stockholms stad
dock romantiskt mellan löfverk röjdes
och kupoln af ”Katarina” höjdes
ur en ram af Djurgårdsekars blad.
Öfver strandens vågor ofta lände
tempelklockors maningsfulla ljud,
som till Djurgårdsslättens nöjen sände
tungt om lifvets flykt ett allvarsbud.
Evighetens klockor högt från gruset
kallat konstnärn längesedan hän,
men om kvälln i bleka måneljuset
håller minnet vård vid trädgårdshuset,
vakande bland parkens dunkla trän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
