Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det är söndag nu, liksom förr en gång,
och stadens klockor dåna: bing bång, bing bång!
Af mänskor hela torget blir svart till slut.
jag står en stund vid fönstret och blickar ut.
Men knappast vet jag själf, hvad jag tänker på
röd silkeduk och psalmbok och . . . ögon blå,
lavendelhäck och liljor och allt det där . . .
mitt hjärta minns en tid, som förgången är.
Och vid det stora minnet af hem och mor,
det kännes rakt omöjligt att ”vara stor”.
Nu är min högsta önskan — Gud känner den —
att riktigt, riktigt kunna bli barn igen.
* * *
GAMMAL — UNG.
Allt ifrån ungdomsdar
sträfvat och tänkt jag har,
älskat allt stort och skönt,
blifvit med hån belönt,
lefvat i världar, som
världen knappt brytt sig om.
Städse ljöd hennes tal:
Vänta, du blir väl sval!
Nu är jag gammal re’n,
sommarn flytt länge se’n.
Pannan har veck, ej få,
grånat har ögats blå,
lockarna gått förut
dit jag går själf till slut.
Böjd mot min nötta staf,
vandrar jag mot min graf. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
