Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den förre sade: att ehuru han hvarken kände Träskåla
kyrka eller Fichte och ehuru han icke visste om de gamla
gipsgubbarna voro värda att påkostas tiotusen rdr, så ansåg
han sig dock, för att uppmuntra ett vackert företag inom
kammaren, då det var första gången han inom majoriteten
hört någon begära anslag till annat än gångbroar,
gärdsgårdar, folkskolor och dylikt, böra yrka bifall.
Talaren på uppsalabänken ansåg (enligt Struves
anteckningar) : att motionären a priori hade rätt, att hans
premiss: den fosterländska odlingen måste häfdas, var riktig,
att konklusionen: tiotusen rdr måste utbetalas, var bindande,
att ändamålet, syftet, tendensen var vacker, lofvärd,
fosterländsk, men här var ett fel begånget. Af hvem? Af
fosterlandet? Staten? Kyrkan? Nej! Af motionären!
Förstånds-mässigt taget hade motionären rätt, och därför kunde icke
talaren, han anhöll att få upprepa det, annat än loforda
ändamålet, syftet, tendensen, och han skulle följa motionens
öde med de varmaste sympatier, och han uppmanade
kammaren att i fosterlandets namn och i odlingens namn och
i konstens namn gifva densamma sina röster; själf måste
han, då han ansåg motionen, begreppsmässigt taget, falsk,
omotiverad, oegentlig, då densamma afsåg att subsumera
ortens begrepp under statens, yrka afslag å densamma.
Hufvudet på åhörarläktaren rullade ögonen och rörde
läpparna konvulsiviskt under det voteringen pågick, men
när den var förrättad och anslaget beviljadt, exploderade
hufvudet och försvann genom den missnöjda och knuffade
åhörarskaran.
Falk tycktes ha insett sammanhanget mellan Per Ilssons
motion och Olles närvaro och försvinnande. Struve, som
efter frukosten blifvit ännu mera konservativ och högljudd,
yttrade sig oförbehållsamt om ett och annat. Rödlufvan var
lugn och likgiltig; han hade upphört att förvånas.
Men genom det mörka moln af människor, i hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
