Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle gjort en rämna, dök nu ett ansikte klart och ljust och
skinande som en sol fram, och Arvid Falk, som haft sina
blickar riktade åt det hållet, måste slå ner ögonen och vända
sig bort — det var hans bror, familjens caput, namnets ära,
som en gång skulle göra det stort och glänsande. Bakom
Nikolaus Falks skuldra syntes hälften af ett svart ansikte,
med milda, falska drag, hvilka tycktes hviska in
hemligheter i den ljuses rygg. Falk hann icke mer än bli förvånad
öfver broderns närvaro på detta rum, emedan han väl kände
dennes ovilja mot det nya statsskicket, då ordföranden
lämnade rättighet åt Anders Andersson att afgifva en motion,
hvilken rättighet denne med stort lugn begagnade sig af och
läste: ”På grund af tillräckliga anledningar får jag härmed
anhålla, att riksdagen för sin del måtte fatta beslut, att
Konglig Majestät måtte göras solidariskt ansvarig med alla de
bolag, hvilkas stadgar den sanktionerat.”
Solen miste sitt sken på åhörarläktaren och det blef
orkan i salongen!
Grefve von Splint har ordet:
”Quousque tandem Catilina! Så långt skulle det gå!
Man glömmer sig ända därhän att man vågar klandra
regeringen! Hörden I det, mina herrar! Man klandrar
regeringen, eller, hvad värre är, man gör den till föremål för
ett skämt, ett rått skämt, ty annat kunde väl icke denna
motion anses vara. Ett skämt, säger jag, nej, ett attentat,
ett förräderi! O, mitt fosterland! Dina ovärdiga söner
hafva glömt hvad de äro dig skyldiga! Men huru kan det
väl vara annat, då du förlorat din riddarvakt, din sköld,
ditt värn! Jag anhåller att karlen Per Andersson, eller hvad
han heter, återtar sin motion, eller vid Gud skall han se,
att konung och fosterland ännu äga trogna försvarare, som
kunna lyfta en sten att kasta i hufvudet på förräderiets
månghöfdade hydra!”
Bifall från åhörarläktaren, ovilja i salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
