- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
79

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-1’ 1 –”1—"" .W..^ I l ....... i : aJ

Ur Röda Rummet

”Ha, tron I jag fruktar!”

Talaren arbetar med armarna som om han kastade sten,
men hydran ler med sina hundra ansikten. Talaren
uppletar en ny hydra, som icke ler, och han får fatt i
referent-läktaren.

”Där, där!” Han pekar uppåt dufslaget och kastar
blickar som om han såg afgrunden öppna sig i väggen. ”Där
sitter korpboet! Jag hör deras skrän, men de förfära mig
intet! Upp, svenske män, och hugg ner trädet, såga af
bjälkarna, rif ner plankorna, sparka sönder stolarna, spänta
sönder pulpeterna, i stickor, så små som så här —”

(Han mäter af ett ungefär på lillfingret) — ”och bränn
sedan af hydet med man och mus, så skolen I se att riket
skall blomstra i lugn och dess örter skola drypa. Så talar
en svensk ädling! Kom ihåg det, bönder!”

Detta tal, som för tre år tillbaka skulle ha mottagits
med bravorop vid Riddarhustorget och blifvit infördt i
protokollen ordagrant för att sedermera tryckas separat och
utdelas till rikets folkskolor och andra allmänna
barmhärtighetsinrättningar, mottogs som ett divertissement och
justerades duktigt i protokollen, och refererades endast,
märkligt nog, i oppositionstidningarna, hvilka eljes icke gärna
togo upp sådant.

Därpå begärdes ordet af uppsalabänken. Den instämde
fullkomligt med den föregående talaren i sak och hade med
sitt fina öra uppfattat något af den forna svärdsklangen i
hans föredrag; nu ville han själf tala om bolagets idé, såsom
idé, men han bad att få upplysa att bolaget icke var ett
sammanskott af pengar, icke var en samling af personer, utan
bolaget var en moralisk personlighet och såsom sådan
otill-räknelig —

Nu uppstod ett sådant skratt och prat i salongen, att
referenten icke kunde uppfatta mera af föredraget, hvilket
slutade med att fosterlandets intressen stodo på spel, be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free