- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
87

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt detta kunde i sanning fråga sig den obesvarade frågan:
tro de på hvad de säga? Eller äro de besatta! De voro nog
besatta, ty det blir människan då hennes heligaste intressen
sättas på spel: de egna.

Vår unge grefve, som tyst åhört detta oväntade vrövel,
gjorde den anmärkningen, som man så ofta får göra, att
utlänningarna voro de största patrioterna och mest hemma
i svenska historien: han hörde sålunda sina gamla
vira-kamrater, grefve Hotch-Potch af Hotch-Potch, baron de la
Patrie, baronerna Fibelhausen, Pffefferkorn, von
Snabel-stiefel och Miihlenburg bita omkring sig som hungriga vargar,
dem man beröfvar sitt byte. När den förrumlade ryttmästar
Pott förklarade sig vara amicus Plato, då föll sista illusionen
för vår unge statsman. Han hade sitt tal utarbetadt och
inlärdt, men innan han fick ordet, hade hela svärmar af
vältalare sagt allt hvad han ämnade säga, begagnat nästan
samma uttryck, användt alla hans latinska titlar, alla hans
svenska versar; alla regentlängderna voro åtgångna, så att
det bara fanns några stackare kvar som voro obrukbara,
såsom Johan III, Sigismund och Karl XIII. Detta bragte
honom på underliga tankar. Hur kunde alla dessa hjärnor
just komma på samma idé som han. Kanske det inte var
några idéer? Mycket möjligt. Var det ord då? Ja, det var
det! Det var ord !

Efter en sömnlös natt, under hvilken han genomtänkt
sin ställning och funnit den falsk, skref han om sitt tal.
Enkelt, anspråkslöst, på sak. Men när han genomläste det,
befann han sig ånyo i en falsk ställning, gent emot den
kungliga vännen, ty han hade talat för det förslag, som
denne ogillade, och han talade för det med öfvertygelsens
hela styrka. Hans hjärta kämpade ut sin strid, han räddade
sin själ och gick upp att begära ordet. Det var ett ögonblick
som kunde ha haft stor betydelse, om ödet så velat. Han
började med att granska skälen till motståndarnas farhågor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free