Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadga uppstod i den vällofliga afsikten att skydda
handt-verket mot fuskare och bönhasar. Nu har skyddet genom
ändrade omständigheter biifvit motsatsen mot hvad det var
afsedt att vara; skyddet har biifvit förtryck.”
Åldermannen grep efter klockan, och ett doft sorl hördes
i stugan.
”Min oförgripliga mening är den,” fortfor mäster Påvel,
1 ’att mästarnes antal rätteligen skulle vara fyrdubbladt, efter
som folkmängden har fyrdubblats. Här ha vi ett par hundra
gesäller, alla unga och dugande män, hvilka måste gå hela
sitt lif och vänta på att bli mästare och få sitt eget; här gå
de och träla för en ringa penning, under det att endast fyra
få skörda vinsten. Mitt förslag är sålunda, att ämbetets
stadga ändras i den punkten så, att hädanefter mästarnes
antal bestämmes till sexton, jag har talat.”
Gesällerna sorlade bifall; åldermannen klappade ljud.
”Håll munnen, gesäller, där ni icke har ord i laget!”
skrek han. ”Välloflige kanngjutareämbete! Vi lefva i en tid
fuli af oro och missnöje. Det sekelgamla, bepröfvade angripes
af äreförgätne, som äro glömske af de välgärningar de själfva
åtnjutit af de inrättningar, dem våra förfäder gifvit oss till
hugnad och skydd.”
Här blef talaren ohörbar genom ett besynnerligt
knastrande ljud, liknande det, som frambringas, när ett skepp
ligger och skafver mot en träbro. I stugans mörkaste vrå,
dit talgljusens matta sken knappast framträngde, satt på den
bakersta bänken en liten underlig figur, som med gnistrande
ögon åhört de båda talarnes andragande. Hans stora hufvud
hvilade omedelbart på axlarne som en målares löpare på
skifvan; rätt ut ur bröstkorgen framstucko två långa ben
liksom ett par åror; där magen skulle sitta var ett tomrum
men på ryggen, där det skulle vara slätt, satt ett vinkligt
knyte. Ansiktet såg eijes illmarigt ut, men hade för tillfället
antagit ett oskyldigt och uppmärksamt uttryck. För att af-
iOO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
