- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
102

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ämbetet är ett stort, kanske det största ämbetet af alla, och
nu vill man draga ner det i smutsen; man vill, att det skall
rifva ner, hvad förfädren byggt; man vill med ett penndrag
utplåna hvad sekler skapat. Hvad skall man svara på ett
sådant oförsynt angrepp?”

Den rankiga bänken svarade med ett knistrande och
knastrande, som om man brutit af en knippa torrvedsstickor,
och hela gesäilraden gungade och nickade med hufvudena
som kråkor på en rutten gärdsgård.

”Hvad är det för ett helvetes oväsen där borta?” skrek
åldermannen. ”Kör ut gesällerna på näst sista bänken!”

”Det var inte vi, det var inte vi,” skreko gesällerna.
”Det var bänken!”

Puckeln strök håret ur pannan med båda sina oskyldiga
händer och biträdde med att hyssja åt de orostiftande
kamraterna.

Mäster Påvel begagnade tillfället att återtaga ordet,
hvilket icke var svårt, då åldermannen hade uttömt hela sitt
förråd af gamla talesätt. Han bemötte först åldermannens
förebråelser för angrepp på förfädren, vidare uppmanade han
ämbetet till blygsamhet, ty kanngjutare voro icke de äldsta
af mänsklighetens välgörare, alldenstund Adam drack ur
näfven, Noak ur en lerskål och vår frälsare ur en svamp.
Tennkannan var en senare uppfinning, som en gång på sin
tid angripit och dödat förfädrens hankstop som i sin tur
dödat hornet. Allt framåtskridande skedde endast genom
angrepp och dödande, och den som sökte hindra angreppen
hindrade sålunda framåtskridandet. Hvad det välgörande
skyddet beträffade, så kunde han icke ansluta sig till
åldermannens mening, att krigsfolket skyddade borgaren. Han
hade snarare trott sig märka, att krigaren rätt duktigt
förtryckte borgaren.

Åldermannen tog sig friheten afbryta mäster Påvel och
anhöll, att han icke skulle gå in på några personligheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free