Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åldermannen drog nu upp en målning öfver det lyckliga
tillstånd, i hvilket näringar och yrken befunno sig, särskildt
nu kanngjutareyrket; och han besvor gillet icke fästa något
afseende vid skrikhalsarne, hvilka funnits i alla tider, och
hvilka hade till sin enda uppgift att vara missnöjda. Han bad
hela gillet resa sig som en man, då det nu angreps i sina
grundvalar, och man hotade lägga sina orena händer på
förfädrens skapelse.
Kratsch! lät det från stugans bakgrund och nu störtade
den rankiga bänken med de sex gesällerna i golfvet. Den
lilla puckeln sprang upp, skrek och beskärmade sig öfver
oväsendet och slog med sina kryckor i golfvet. Hela
ge-sällaget föll in i ett våldsamt flin, och mästare och ålderman
måste instämma. Klockan ringde och gillets sammankomst
var upplöst.
Bänkarne skötos undan, bord drogos fram, och ölet
flödade i bägare och kannor.
”Nå, kära bror Påvel,” sade åldermannen och
omfamnade sin motståndare, ”du är väl icke ond på mig, för att
jag lufvade dig nyss?”
”Å, tycker någon det,” sade mäster Påvel. ”Ovettig
skall man ju vara på hvarann, när man diskurrerar; men
du behöfde inte ta till i växten så fasligt, tycker jag.”
”Som ålderman får jag alltid lof att ligga öfver, vet du
ju, annars får man ingen respekt för en.”
”Ja, det är märkvärdigt, att folk icke kan ha aktning
för en, om man icke ljuger,” sade mäster Påvel.
”Inte så hetsigt, inte så hetsigt,” sade åldermannen;
”ser du, när man kommer opp så där burdus i en talarstol,
och det blir tyst omkring en, och man ser en vägg af
ljuslågor och ögon framför sig, så är det inte så godt att tänka
på hvad man säger, men säga någonting måste man, och
när tankarne svika, så finns det alltid ord kvar att ta till.
Oss emellan nu, så måste jag erkänna, att du hade ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
