- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
107

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med näfven fullsatt med kortlappar. Men när turen kom till
Boo att spela ut, var han försvunnen, ty han visste hvad
morgondagen gällde för honom.

*



1 ett gammalt förfallet kök nere på åldermannens gård
stod Boo den följande dagens förmiddag inläst och arbetade
på det mästerprof han icke kunnat nekas utföra, men hvilket
icke kunde förskaffa honom rättighet att utöfva
kanngjutare-ämbetet i staden, alldenstund, som ofvan nämndt, mästarnes
antal endast fick vara fyra, och icke någon af dessa under
natten aflidit, oaktadt de starka anfall de själfva gjort på sina
lif. Profvet bestod i att gjuta en flaska, ett fat och en kanna;
men från de två första sakerna hade Boo erhållit frikallelse,
emedan hans skicklighet i deras framställande var känd.

Framför en god koleld i spiseln stod nu Boo och höll
sin smältdegel vid lagom värme. Formen, som han hade
färdig i lera, var omgifven af våta trasor; med ett dåligt
besman afvagde han bly och tenn, som han lade i degeln.
Massan flöt snart tillsammans och bildade en jämn yta;
formen fylldes med den flytande metallen, och om några
ögonblick var kannan gjuten. På svarfstolen slipade han nu
bort sömmarne, och med pimpsten gjordes metallen
glänsande som silfver. Kannan var färdig, och hon gaf en stark
klang ifrån sig.

Två timmar hade han ännu på sig, innan han skulle
släppas ut och hans arbete granskas. Han satte sig på en
pall att hvila, och han tog sitt arbete i betraktande. Här var
ett nytt uppslag gifvet i det gamla yrket. Sedan urminnes
tider hade kannorna varit höga och mycket smala i
mynningen, hvilket medfört den olägenheten, att de icke kunde
torkas inuti eller åtminstone endast med mycken svårighet,
då handen icke gick ner med torkklädet. Följden hade också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free