Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.......... 1 ’ ...... ^ ■■ 1 1 ....... " 1 ............ ’-11 j-’V
Beskyddare
Men en morgon i dagbräckningen fingo stadens pigor
något att se på. Midt på Stortorget, rätt framför rådstugan,
höll Bosse på att slå upp ett bord, som bestod af några bräden,
lagda på lårar. När bordet var färdigt, plockade han fram
den ena kannan efter den andra och radade upp på brädena,
och se alla kannor voro af samma form som den han företett
på rådstugan och som blifvit ogillad af höga ämbetet.
Klockan nio hade Boo sålt af halfva lagret. Glad och
nyter satt han på bordet med benen i kors under sig och
ropade: ”kannor, kannor, hvem vill köpa kannor?” När
han upprepat detta några hundra gånger, började han sätta
orden på en sångton af egen uppfinning.
Vid niotiden, då solen stod högt på himlen och alla
gesäller hade sin fritimma, syntes kanngjutaregesällerna samla
sig i grupper omkring Bosses bord. Några af de mera
försiktiga fällde oroande anmärkningar om vådan af att bryta
mot skråordning och privilegier; andra nickade bifall och
sade halfhögt: ”stå på dig, Bosse.”
Emellertid hade åldermannen för kanngjutarne begagnat
morgonstunden för att göra ett besök på rådstugan. Han
kom gående med tunga steg uppför brinken och kastade
längtande blickar upp till backens slut, under det han stakade
sig fram med sin käpp. Hunnen upp på torget, stannade
han och torkade svetten ur pannan. Hans öga tog en hastig
öfversikt öfver folkhoparne på torget och fann intet ovanligt
eller oroväckande. Han satte käppen i marken och skulle
just fortsätta sin vandring, då hans öra träffades af ett
sällsamt läte, som på afstånd liknade en tupps galande, men
nog skulle föreställa vara sång.
”Kannor, kannor, hvem vill köpa kannor? Kannor så
vida som åldermans strumpa, kannor så stora som
borgmästarns strumpa. Kannor, kannor, ohoj!”
Åldermannen rusade med lyftad käpp in i folkhopen,
som omgaf Bosses bord och hvilken blott med svårighet gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
