Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
suggskaft, ty det är han, när han vill förlåta henne, därför
att fuffens icke blifvit upptäckt, vill gå ifrån barnen, därför
”att hon icke är värdig att uppfostra dem”, är ett mindre
skarpsinnigt koketteri. Om hon var ett nöt (ty icke får man
väl lära sig på seminarium att det är tillåtligt förfalska växlar),
och han var en oxe, så borde de numera gå bra i spann.
Allra minst skulle hon lämna sina barns uppfostran åt en
sådan gök som hon föraktade.
§ 5. Nora har sålunda ännu större anledning att stanna
hos barnen, när hon får se hvilket fä mannen är.
§ 6. Att mannen icke uppskattat henne efter verkligt
värde förut, det rådde han icke för, ty hennes verkliga värde
fick hon ju först efter kalabaliken.
§ 7. Nora var en tossa förut, det förnekar hon inte sjäif.
§ 8. Alla garantier för att de hädanefter skola draga
jämnare föreligga ju: han har ångrat sig och vill bättra sig;
hon också! Bon! Se här labben, och så börja vi om igen!
Lika barn leka bra! Hugget som stucket. Du var ett nöt
och jag uppförde mig som en oxe! Du, lilla Nora, var illa
uppfostrad, jag mitt gamla as hade inte bättre lärt. Beklaga
oss båda! Kasta ruttna ägg efter våra uppfostrare, men slå
inte bara mig i skallen. Jag är, fastän jag är man, lika
oskyldig som du! Kanske litet oskyldigare, ty jag gifte mig
af kärlek, du af ekonomi! Låt oss därför vara vänner och
tillsammans lära våra barn af den dyra lärdom lifvet gifvit oss!
Är det klart? All right! — Detta har kapten Pall skrifvit
med sina styfva fingrar och sitt tröga förstånd!
Och nu, min lilla älskade docka, nu har jag läst din
bok och sagt min mening. Men, hvad rör den oss? Ha vi
icke älskat hvarandra? Älska vi icke hvarandra än! Ha vi
icke uppfostrat oss båda och skrubbhy flat af kanterna, för
du minns nog, att det var litet kvistar och fnassel i början!
Hvad är då detta för griller! Åt h—e med Ottilior och
seminarier! — Det var en benig bok du gaf mig. Den var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
