Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laura.
Gråt du, mitt barn, så har du din mor igen hos dig.
Minns du att det var som din andra mor jag först inträdde
i ditt lif. Din stora starka kropp saknade nerver, och du var
ett jättebarn som antingen kommit för tidigt till världen eller
kanske icke var önskad.
Ryttmästarn.
Ja, så var det nog; far och mor ville icke ha mig och
därför föddes jag utan vilja. Jag tyckte därför att jag
skarfvade mig, när jag och du blefvo ett, och därför fick du
råda; jag blef, jag som i kasernen, inför truppen var den
befallande, jag var hos dig den lydande, och jag växte vid
dig, såg upp till dig som ett högre begåfvadt väsen, lyssnade
till dig som om jag var ditt oförståndiga barn.
Laura.
Ja så var det då, och därföre älskade jag dig som mitt
barn. Men vet du, du såg det nog, hvarje gång dina känslor
ändrade natur och du stod fram som min älskare, så blygdes
jag, och din omfamning var mig en fröjd som följdes af
samvetsagg såsom om blodet känt skam. Modren blef
älskarinna, hu!
Ryttmästarn.
Jag såg det, men förstod det ej. Och när jag trodde mig
läsa ditt förakt öfver min omanlighet, ville jag vinna dig
som kvinna genom att vara man.
Laura.
Ja, men däri låg misstaget. Modren var din vän, ser du,
men kvinnan var din fiende, och kärleken mellan könen är
strid; och tro inte att jag gaf mig; jag gaf ej utan jag tog —
hvad jag ville ha. Men du hade ett öfvertag, som jag kände
och som jag ville du skulle känna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
