Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryttmästarn.
Du hade alltid öfvertaget; du kunde hypnotisera mig
vaken, så att jag hvarken såg eller hörde, utan bara lydde;
du kunde ge mig en rå potatis och inbilla mig att det var en
persika; du kunde tvinga mig att beundra dina enfaldiga
infall såsom genialiteter; du kunde förmått mig till brott, ja
till lumpna handlingar. Ty du saknade förståndet; och i
stället för att bli verkställaren af mina råd, handlade du efter
ditt eget hufvud. Men när jag sedan vaknade till eftertanke
och kände min ära kränkt, ville jag utplåna den genom en
stor handling, en bedrift, en upptäckt eller ett hederligt
själf-mord. Jag ville gå ut i kriget, men fick ej. Det är då jag
kastar mig på vetenskapen. Nu då jag skulle räcka ut handen
för att ta emot frukten, så hugger du af armen. Nu är jag
ärelös och kan inte lefva längre, ty en man kan inte lefva
utan ära.
Laura.
Men en kvinna?
Ryttmästarn.
Ja, ty hon har sina barn, men det har inte han. — Men
vi och de andra människorna lefde fram vårt lif, omedvetna
som barn, fulla af inbillningar, ideal och illusioner, och så
vaknade vi; det gick an, men vi vaknade med fotterna på
hufvudgärden, och den som väckte oss var själf en
sömn-gångare. När kvinnor bli gamla och upphört vara kvinnor,
få de skägg på hakan; jag undrar hvad män få, när de bli
gamla och upphört vara män? De som gåfvo hanegället voro
icke längre hanar utan kapuner, och poularderna svarade på
locket, så att när solen skulle gå upp, så befunno vi oss
sittande i fullt månsken med ruiner, alldeles som i den gamla
goda tiden. Det hade bara varit en liten morgonlur med vilda
drömmar, och det var icke något uppvaknande.
15. — Nationallitteratur. 17.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
