Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem Carlsson dock grep i flykten och återsände tillkrusade
och skönt bemålade. Men den sköna, som fann behag i
kampen, anmodade Norman att spänta litet stickor. Innan
den lycklige hann gå omkring till grindhålet, hade Carlsson
redan klifvit öfver det hvassa staketet, dragit sin fällknif
och utsett ett torrt granträ, som han späntade; lade inom
ett par minuter stickorna i vedbärarn, tog alltsammans på
lillfingret och bar det rätt in i köket, dit Ida följde, och där
blef han stående vid dörrposten, där han spände rygg, så
att ingen kunde komma hvarken ut eller in. Och Norman,
som icke lyckades hitta på något ärende, slog först några
lofvar omkring vedbacken, mjältsjukt begrundande den
oförskämdes lätta framfart i lifvet, tills han fann för godt aftåga
och på brunnskaret ge luft åt sin klagan i en schottisch, som
han bälgade fram ur dragharmonikan.
De veka tonerna från klaverets blecktungor trängde
dock genom den tjocka aftonluften, förbi dörrposteringen
och nådde barmhärtighetens tron vid köksspisen, ty Ida
erinrade sig nu, att hon måste gå till brunnen efter
dricksvatten åt professorn. Och Carlsson följde med, denna gång
dock något osäker i kampen på ett fält, där han var alldeles
främmande. För att förinta verkan af det trolska ”locket”
tog han Idas kopparflaska och hviskade ömma ljud, i så
smäktande och välljudande skala han kunde, liksom om han
ville sätta ord till den förföriska musiken och neddraga solot
till ett underordnadt ackompanjemang, men just som de
kommo till brunnen, hördes mosters rop uppe från stugan.
Hon kallade på Carlsson, och i tonen hördes, att det var
något angeläget. Först blef han ond och tänkte inte svara,
men då for den lede in i Norman och med skallande stämma
gaf han ljud:
”Här, moster! Han kommer strax.”
Med tusentals tysta lyckönskningar till helvetet åt den
falske spelmannen måste segraren slita sig ur kärlekens armar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
