Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o-... o–.. O’ -.. O ’ ..-o* O
*...I. I I II ...I ■ .1 ULM I .1 I ’ ’ ■:’/
och lämna det halfvunna bytet åt den svagare, som endast
hade ett öde att tacka för sin älskogslycka.
Moster ropade än en gång, och med vresig stämma
svarade Carlsson, att han kom allt hvad han orkade.
”Vill Carlsson stiga in och ta en half,” tog gumman emot
honom på farstukvisten, skuggande med handen öfver ögonen
för att genomtränga den lätta sommarskymningen och se efter,
om han kom ensam.
Carlsson ville gärna eljest ta en half, men i detta
ögonblick önskade han allt kaffe och brännvin så långt han visste,
men han kunde inte neka; och vid ackompanjemang af
Normans Norrköpingska skarpskyttemarsch, som segerglad och
hånande rullade upp nerifrån källängen, måste han in i stugan.
Gumman var blidare än vanligt, och Carlsson fann henne
äldre och fulare än vanligt; och ju artigare hon visade sig,
desto tvärare blef han, hvilket slutligen gjorde gumman
nästan öm.
”Si, Carlsson,” tog hon slutligen upp, medan hon hällde
i kaffe, ”det är så att vi ska båda till slottan i nästa vecka,
och därför ville jag tala vid honom först, förståss.”
Här tystnade dragharmonikan midt i trions smältande
ackorder, och Carlsson stelnade till och blef uppmärksam,
samt tuggade torrt fram några ord utan klang och utan strängt
sammanhang:
”Jaha, jaså, ja, slottan i nästa vecka!”
”Och då ville jag,” fortfor gumman, ”att Carlsson
skulle om lördag ta Klara med sig och fara sta och bjuda;
för jag ville också, att Carlsson skulle komma ut lite grann
och se folk, och visa sig en smula, för det är alltid godt.”
”Ja, si om lördag kan jag inte,” svarade Carlsson tvärt,
”för då ska jag ju åt Dalarö för professorns.”
”Nå, för en gång kunde ju Norman göra skjutsen,”
invände gumman och vände ryggen åt drängen för att slippa
se hans min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
