- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
279

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ju torrare sköre, ju eldfängdare,” brassade
Fiversätra-ön på.

Och hvar och en kastade sin pinne på elden, men
gumman bara myste och slog ifrån sig, höll god min och
skämtade med, för att det inte var värdt att bli ond.

Så bar det af ner i myrängen, där starr och fräken stod
som furuskog och vattnet gick opp på stöfvelskaften på
karlarna. Men flickorna togo af strumpor och skor och
hängde på gärdsgården.

Och gumman räfsade och gick på, så hon var efter
Carlsson före de andra; månget skämtord föll på de unga
tu, som de kallades.

Så blef det middag och så blef det afton. Spelmannen
hade kommit med sin fiol, logen var röjd och sopad och de
värsta kvistarna voro kittade med beck. Och när solen gick
ner, började dansen.

Carlsson öppnade den med Ida, som hade svart klänning
urringad i fyrkant, med hvitt krås och maria-stuartskrage,
så att hon stod fram som en afundad dam bland bondflickorna,
väckte de gamlas fruktan och köld, men pojkarnas åtrå.

Carlsson kunde ensam nya valsen, och därför tog Ida
honom gärna, gång på gång, sedan ett försök till trestegsvals
med Norman misslyckats, hvarpå denne, slagen ur brädet,
tog sig för det orådet att tillgripa dragharmonikan, både för
att utgjuta sina hjärtekval och försöka en sista limsticka
att fånga den granna och ostadiga fågeln, som han trott sig
ha i handen för några veckor sen, men som strax igen satt
på taket och munnades med en annan. Carlsson fann
emellertid ackompanjemanget obehöfligt, när han enkom tingat en
riktig spelman, och den tungbröstade harmonikan drog
verkligen inte jämt med den lättfotade fiolen, utan störde takten
och bragte oordning i dansen. Lockad af ett godt tillfälle att
få knorfva till rivalen, helst allmänna meningen om
drag-klaverets otjänlighet tycktes vara väl beredd, tog Carlsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free