- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
280

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

August Strindberg

munnen full och skrek midt öfver logen till den i ett hörn
inkrupne olycklige älskaren:

”Höliu, sätt lås för lädersäcken, du, och gå ut på backen
och pina vädret ur dig, om du är klöfverstinn.”

Allmänna meningen föll tung på syndaren i ett gillande
grin, men Norman hade fått några supar i hufvudet, och
Idas krås hade trollat fram oanade krafter, så att han fann
sig ohågad ge tappt vid utmaningen.

”Höllu!” härmade han Carlsson, som oförvarandes
släppt lös sitt modersmål, hvilket alltid hade en löjlig verkan
på uppsvenskarna. ’Kum ut på backen, du, så ska jag ta
lopporna ur svinpälsen på dig!”

Carlsson fann ännu icke ställningen så hotande, att man
behöfde gå till näfvarna, och höll sig ännu på munhuggningens
oskyldigare område.

”Hva’ ä’ det för ena markvadiga svin, som ha loppor i
pälsen?”

”Det är väl varmlandssvin, kan jag tro!” svarade
Norman.

Det stack nationaläran, och letande ännu i sista stund
efter ett oåtkomligt dråpord, gick han rakt på fienden, tog
honom i västen och röck honom ut på backen.

Flickorna ställde upp sig i dörröppningen för att åskåda
drabbningen, och det föll ingen in att söka gå emellan.

Norman var liten och satt, men Carlsson var gröfre och
utvuxen. I ett kastade han af sig rocken, som han var rädd
om, och kämparna brasade ihop; Norman med hufvudet
förut, som han lärt af lotspojkarna; men Carlsson tog i
honom, måttade en ful spark åt skrefvet, och som en upprullad
igelkott föll Norman på dynghögen.

”Rallbuse!” skrek han, urståndsatt att försvara sig med
näfvarna längre.

Carlsson skummade, och letande förgäfves efter tillmålen,
satte han knät på bröstet och kindpustade den slagne, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free