- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 17. August Strindberg /
285

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller kringströdda andfjädrar och torkade skelett visa platsen
där hökar, falkar, hafsörnar kanske också, hålla sina kalas
i god matro, under det de ha ett öga på jaktreviret, som nu
sträcker sig oändligt inåt inre skärgårdens blånande fjärdar
och utåt hafsbandet till fyrarna och det eviga cirkelsegmentet.
Men går man några steg framåt klinten i sydlig riktning och
tittar ner under fotterna, glömmer man hufvudskalleplatsen
däruppe och ser en tack liten tafla, som man icke väntat
härute. Skyddad af bergväggarna för alla kalla vindar ifrån
nordväst till sydost, ligger en gräsmatta så grön som
nyupp-kommen råg; och därnere går en röd ko och betar under de
hvita björkarna. Gräsmattan sträcker sig ner till en grå stuga,
omgifven af en trädgårdstäppa, och ända ner till sjön, där
hamnen ligger med båtbrygga, sjöbod, sumpkista och nät.

Detta är skräddarns!

Kraflar man sig nerför bergväggen och lämnar klinten,
där det blåste kallt, skall man snart känna solen steka den
orörliga luften, och på fem minuters nerstigande märka hur
klimatet ändrar sig och med detsamma vegetationen. Men
man vill nästan tro på underverk, då man ser rönnen bära
astrakaner på en gren och gråpäron på en annan; och då
man ser dufäpplen på hagtornsbuskarna, tror man sig ha
kommit till en förtrollad ö, där man i nästa ögonblick vill
vänta sig få plocka fikon på spåmanstisteln. Stiger man ner
på gräsmattan och nalkas stugan, får man, om lyckan är
god, se trollkarlen själf genom det öppna fönstret, där en
hämpling visar sitt blodsprängda bröst i en liten ståltrådsbur
mellan sallatsblad. På ett slagbord bakom hämplingen sitter
han nämligen med benen i kors och drar långa styng på ett
rutigt bomullstyg, som döljer hela hans nedra kroppshalfva
och endast lämnar den öfra delen synlig, fast den icke är
mycket att se på; ty magen fattas och den lille mannen tyckes
ha lyftat af sig bröstkorgen och satt den direkt på
bord-skifvan, och på bröstet ligger hufvudet utan märkbar hals.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/17/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free