Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Strindberg
metsrosor och lejongap, astrar och dalier, som växte i stora
bunkar utmed grönsakssängarna. Flickorna skulle
naturligtvis nypa i lavendeln och rosmarin, så det luktade godt om
dem, och skräddarn måste själf sticka örtkvasten i
klännings-lifvet. Men pojkarna kunde inte hålla fingrarna i styr, utan
ville snyta äpplen, hvarför trädgårdsmästaren fann
förmånligare att slå ner några surkartar åt dem, hellre än de skulle
länsa hans unga träd, som buro första året. Och sist
beskådades underverket, melonbänken.
”Tre dar till, och det är åtta kronor i näfven!”
skro-derade skräddarn. ”Lukta på dom, pojkar! Hä? Nu ta vi
en sup på det!”
Och så gick man in i stugan och började dansen med
ett lag stora supar vid dragharmonikans orgeltoner. Som
en skata syntes skräddarn skutta mellan paren och bjuda
till supning och dans. Än var han vid spiseln och motade
upp några sittande par, än var han vid bordet och fick
gubbarna att supa.
”Inte så häftigt, ser du, natten är lång, och man vet inte
hvad som kan hända!” varnade de gamle.
Men skräddarn var ”i tagen”. Och hur det var, så slog
gårdagsruset upp, käpparna började vingla och den lilla
mannen såg vingskjuten ut. Tornade mot dörrposter, knuffade
de dansande och fick armbågar i bröstet. Blef ledsen och
satte sig i en vrå, rullande ögonen, som om han sett
jordklotet gå rundt, och sjönk slutligen ihop med käpparna saxade
framför sig som en positivbock.
Solen lyste ännu på himlen när värden i en sista
in-gifvelse äntrade vindstrappan och kom upp på rännet, där
höet låg. Där tycktes med ens gårdagens trötthet och rus
öfverfalla krymplingen, så att han förlorade medvetandet och
drunknade i ett haf af vällukter från det torra blomsterhöt,
medan en hel ruska röda solstrålar låg öfver ansiktet.
När han återfick förnimmelser nästa gång, hörde hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
