Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beundrade och drogs till det friska och utvecklingsdugliga hos
människor. Klemighet och pjunkighet voro henne främmande
och osympatiska, men för lidandet och sorgen hade hon en
djup och varm medkänsla, upprunnen ur egna bittra
erfarenheter. Mot hyckleri och låghet var hon städse i strid, och
hennes allvarliga, pliktkänsliga natur stöttes lätt tillbaka af
lyx och konvenans.
Hon arbetade långsamt och med stark misstro mot sin
egen förmåga, med många utkast, samarbetningar och
omskrifningar. Från små folklifsanekdoter gick hon till starka och
gripande karakteristiker, som genom intim kännedom om
folklynnet och konstnärlig genomarbetning stiga bland våra
förnämsta, och af sin egen rastlöst verksamma själfanalys skapade
hon den omedelbara psykologiska skildringen af kvinnligt
själslif och kvinnligt lidande. Det samtidigt på så många håll
behandlade motivet: en kvinnlig individualitets strid för sin
rätt till utveckling och själfständighet, erhöll i hennes roman
Pengar en öfvertygande och fängslande behandling, där
det själfupplefda och det diktade oskiljaktigt förenades till en
konkret, individualiserad framställning, hvilken på samma
gång ypperligt illustrerar tidens sträfvanden efter reformer i
fråga om kvinnans ställning och äktenskapet.
Den tredje af de kvinnliga författare, hvilkas insats i den
realistiska litteraturen var så framträdande och betydande
vid denna tid, var norrländskan Alfhild Agrell. Så godt
som ensam representerade hon då Norrland, närmare
bestämdt sin hembygd Ångermanland, i vår vitterhet. Lifligare
och lättare i stil och ton än Ernst Ahlgrens bondenoveller,
gåfvo fru Agrells historier mindre af genomförd karakteristik.
Den fördomsfrihet och oräddhet, som tog sig uttryck i hennes
drastiska allmogedialoger och ofta chargeradt humoristiska,
dråpligt roliga "norrlandsgubbar och norrlandsgummor",
sammanhänga gifvetvis lika innerligt med det realistiska
programmets fordringar på oförskönad verklighetsskildring, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
