Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•O""*.O***., O" Q’ •.. O * * •. O •’ • • O "*•. .*0T’«. 0*~*« .• . • O "• c .♦ Ø^^vs’O,
’• 1 —— ——.............."■■■■ ........-’J
bäste man, som anmäler sig. Det har hon efter mig, jag
gifte mig också sent.”
Men på tu man hand med dottern lät det på annat sätt.
”Det är riktigt oförlåtligt med de många naturliga
fördelar du har — dina vackra drag, dina små händer och fötter,
dina smakfulla toaletter — att du ändå ådrar dig så liten
uppmärksamhet. Men det är bara för att du har ett så
för-baskadt tråkigt sätt – en ung flicka skall skratta, prata och
se vänlig och glad ut.” Ofvanpå detta tog sig friherrinnan
en duktig pris snus.
En tid skrattade också Eugenie jämt, både i tid och otid;
och friherrinnan sade belåten: ”Lilla Eugenie, hon är så liflig
och barnslig.”
Men en vacker dag skrattade hon så bittert öfver sig
själf, att hon sedan återföll i den tråkiga genren.
Arla kände Eugenie något litet förut; hon hade träffat
henne hos sin mor några gånger, då Eugenie rådgjort med
statsrådinnan angående några fattiga, som hon lifligt
intresserade sig för. Arla hade det intrycket af henne, att hon var
en godhjärtad äldre dam, ungefär jämnårig med hennes mor,
och blef därför mycket förvånad, då hon nu fick se henne
sitta bland de unga flickorna och vänta på att bli uppbjuden.
Hon slöt sig denna afton med oväntad värme till Arla,
omfamnade och kysste henne emellanåt helt omotiveradt, och
höll sig ständigt i hennes närhet. Arla anade i sin oskuld
ingenting utan kände sig helt tacksam för denna vänlighet.
Men herrarne anmärkte skrattande sig emellan, att Eugenie
ändå inte var alldeles så dum, som hon såg ut. Hon slöt
sig alltid till de vackraste och mest firade flickorna för att få
en liten släng med af den hyllning som omgaf dem.
Så fort någon herre nalkades Arla för att bjuda upp,
af-stannade Eugenies konversation och hennes ögon följde oroligt
hans rörelser; nu bugar han sig för Arla, får afslag, emedan
hon redan är uppbjuden, en glimt af hopp far öfver Eugenies
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
