- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
46

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’.— — - - —-__________ L _ ! _ iiiMiiM - - i L____________^;

Anne Charlotte Leffler

Jag hade ju läst ’ Romeo och Julia’ flere gånger, och jag såg
henne i min fantasi så intagande — o, så förtjusande! Jag
visste hur hon skulle se ut i hvarenda scen — så ung och
skär —”

”Alldeles som fröken själf,” hviskade löjtnanten och
såg upp på henne med sina milda, smältande ögon, som han
förstod att använda mycket väl.

Han förvånades öfver, att hon ej alls rodnade vid denna
artighet, som dock troligtvis var en af de första, hon fått
mottaga. Hon kastade blott en flyktig och litet förvånad blick
på honom — ned på honom. Hon var alldeles afgjordt för
lång — det var ett stort fel i hennes utseende.

”Förmodligen är det med artigheterna som med den
dramatiska konsten,” tänkte han, smått förargad. ”Man
be-höfver vara van därvid för att veta att värdera dem.”

Kort därefter var Arla åter tvungen att yttra sig om
teatern till en annan af sina kavaljerer, en kammarherre med
aristokratiska och stereotypa drag samt ljusa och fullständigt
intetsägande, men vackert hvälfda ögon.

”Så eget att aldrig ha varit på teatern förr än vid sjutton
år,” sade han och vred sina långa, hängande mustascher i det
han med en elegant åtbörd sträckte ut lillfingret. Han talade
litet i näsan och i en förnäm, långsläpig ton. ”Det måtte
då ha gjort ett mycket starkt intryck på fröken?”

”Tvärtom. Jag hade ju alltid hört mamma säga, att den
sceniska konsten var den mest bedårande af alla de sköna
konsterna — och när jag gick till teatern första gången, var
jag riktigt rädd för att jag skulle bli för mycket hänförd.
Och så satt jag där i stället hela kvällen så iskall och så
oberörd, som om — ja, som om jag hade sett några
marionetter dansa på tråd.”

”Hm! Hvem kunde ana, att fröken är en så kritisk
natur.”

”Nej, jag är tvärtom inte alls kritisk. Alla mina vänner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free