- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
47

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bruka skratta åt mig för att jag är en sådan entusiast, jag
kan gråta åt ingenting — en vacker vers, en melodi — men
teatern! Och jag hade tänkt mig det så stort!”

”Nå, fröken kommer nog att se saken på annat sätt,
när fröken blir litet mer van.”

”Det säger pappa också. Men jag vill inte bli van.
Jag vill inte så förlora mitt sunda omdöme, att jag tycker att
det som är osant och lumpet är skön konst — jag vill inte
komma till den punkt att nöja mig med fröken Berg som
ersättning för Shakespeares Julia.”

Kammarherren såg brydd ut; han gaf sin dam en lång,
förvånad blick ur sina stora, utstående, ljusblå ögon.
Därefter tog han sitt parti, lade armen om hennes lif och dansade
ut. Hon var omöjlig att tala med, den där flickan. Hon var
så bortkollrad. Del var ju just genom fröken Berg, som han
för sin del hade fått syn på Shakespeares Julia. Pjäsen var
egentligen fördömdt tråkig — men lilla Berg var förtjusande
— både på scenen och mellan kulisserna.

”Så, att detta är frökens första bal,” sade major
Lager-skiöld, en ytterst distingerad kavaljer, som bjudit upp henne
till tredje valsen och som nu närmade sig henne en stund
innan dansen började. ”Jag afundas fröken verkligen att
få njuta ett så fräscht nöje. Det är så länge sedan min första
bal, att jag glömt hur jag då kände det.”

”Om majorn kände det så som jag, behöfver majorn
inte alls tänka på det med saknad,” inföll Arla leende.
”Såå? det roar inte fröken?”

”Ahjo — roar mig gör det nog — på sitt sätt. Men inte
så, som jag hade tänkt. Mamma har alltid sagt, att baler äro

farliga för dem, som ej vilja uppgå i världslifvet–––”

Majoren gjorde en grimas. ”Det är tusan så synd,
att en så söt flicka redan skall vara impregnerad med moderns
pietistiska idéer,” tänkte han, ”men jag skall nog bota
henne, jag.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free