- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
50

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag kan inte tänka mig fröken uppträda som författarinna.”

”Hvarför det?”

”Ty fröken är skapad till något helt annat, det säga
mig frökens ögon.”

”Hvad säga då mina ögon?” frågade hon och slog upp
dem vidöppna, som ville hon låta dem undersökas af en
ögonläkare.

Dansen spelades upp i detsamma, han kastade armen
litet häftigt om hennes lif och drog henne med sig.

”Frökens ögon säga mig, att fröken är en Julia,” sade
han. ”Ren och ändå passionerad.”

Hon förskräcktes öfver detta ord utan att dock fullt
förstå, hvad han menade därmed. Hennes ögon skulle vara
— passionerade! Hon vågade ej mer se på honom efter
detta, utan höll ögonlocken sänkta, då de dansade ut.

Det var första gången hon dansade med en verkligt god
valsör. Hennes föregående kavaljerer denna afton hade varit
medelmåttiga. Själf hade hon först helt nyss lärt att dansa;
hon hade blott tagit några få lektioner för att förbereda sig
till balen.

Hennes musikaliska öra och lätta rörelser gjorde dock
att hon utan svårighet kunde följa sin kavaljer — det var
också icke möjligt annat än att dansa väl med major
Lager-skiöld. Hon tyckte att han nästan bar henne och att hon
knappt vidrörde golfvet. Han höll henne så fast och tätt
sluten till sig, att hon i början hade blifvit litet häpen och
sökt draga sig något tillbaka; men han hviskade då: ”Fröken
måste luta sig mera framåt. Hela konsten att dansa väl
består i att helt och hållet öfverlämna sig åt sin kavaljers
ledning.”

Hon erinrade sig, att hennes danslärarinna hade sagt
detsamma, och öfvergaf så småningom mer och mer sitt
lilla motstånd. De höllo ut längre än alla andra — hvarf
efter hvarf utan att hvila. Man började observera dem och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free