Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådde inom Svenska akademien, hade han målat sin bild med
idel ljus och omsorgsfullt dolt alla skuggor. Han hade redan
sedan flera år ristat akademiens minnesblad med en hel följd
af sådan ljusbilder, och han ansågs hafva gjort en
betydelsefull insats i sitt lands utveckling genom att framhålla för dess
blickar bilden af alla dessa ”ädla skuggor och vördade fäder”,
som aldrig kämpat mot annat än yttre fiender, aldrig frestats
och aldrig syndat, och som nu skulle tjäna till förebilder för
lidande, felande, stapplande människor. Den nyaste tidens
realism med sitt stränga sanningskraf hade ännu icke inträngt
i allmänna medvetandet.
Tystnaden i salen blef allt större, uppmärksamheten allt
mera spänd, i samma mån som talarens stämma, i början
genomträngande och klar, plötsligt började blifva hes och
oredig, tills den slutligen endast liknade en hviskning. En
askgrå blekhet for öfver de nyss så lifliga och rörliga dragen,
blickens glöd slocknade hastigt, Excellensen gjorde ett ängsligt
försök att resa sig, men sjönk åter tillbaka i fåtöljen och fällde
papperet till golfvet.
Med ens förvandlade sig hela den stumma, lyssnande
skaran till en rörlig, böljande massa; somliga trängde sig
fram för att bättre kunna se den store mannen, då han leddes
ut af två af sina frejdade medbröder, andra stormade dörrarna
för att komma ut på gatan och därifrån se honom föras i sin
vagn. Från de reserverade bänkarna iakttog man att konungen
själf lämnade sin plats för att personligen underrätta sig om
sin högt betrodde mans befinnande.
Utkommen i friska luften återfick excellensen hastigt
sina krafter; han steg själf upp i sin vagn och afböjde alla
vänliga anbud att följa honom hem under förklaring att det
hela ej var något annat än en tillfällig svimning. Han hade
inbjudit några af de aderton, som voro resande i staden, att
supera hos honom efter högtidlighetens slut, och han bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
