Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu att man ändtligen ej måtte beröfva honom detta nöje, hvaråt
han så mycket gladt sig.
Vagnen satte sig i rörelse, och han sjönk ned mot
kuddarna med slappa drag, slocknad blick och skälfvande i alla
lemmar. Endast med stor möda kunde han gå upp för
trapporna till sitt hem och skyndade sedan direkt in i sitt
arbetsrum.
”Maskineriet får icke ännu afstanna,” mumlade han.
”Ännu ett år, åtminstone några månader måste jag hålla ut
— att just nu lägga mig på sjukbädden — det är omöjligt.”
Han gick till sitt skrifbord och framtog ur en låda ett
helt litet föremål. Med skälfvande händer öppnade han den
guldbroderade fracken och aftog det stora blå
serafimer-bandet samt riktade det lilla föremålet mot sitt bröst. Detta
var öfvertäckt af märken som af oräkneliga nålstyng. Med
osäker hand förde han nu den uddhvassa spetsen af en liten
spruta in under den sårade huden; ett ögonblick ännu och
lifvet började återvakna i detta döende ansikte. Blicken
tändes ånyo, de djupa vecken utjämnades, de slappa dragen
återfingo rörelse och spänstighet, och han reste sig med en
elastisk åtbörd från soffan, där han sjunkit ned, rätade ut
det hopsjunkna bröstet och utbrast: ”ännu är det ej förbi.
Så länge giftet verkar, är jag räddad — jag kan då hoppas
att ännu en tid få fortsätta kampen — den gräsliga kampen.”
Han skyndade nu att ordna sin dräkt och kom snart
med lifliga steg in till sin hustru, som väntade honom i en
liten salong, rikt och varmt möblerad, med dämpad belysning
och mjuka, sammansmältande färger. Hon föreföll betydligt
yngre än han, hade ungdomliga, nästan barnsliga åtbörder,
späd, fin figur, ljust, glänsande hår och en slät, mjäll hy,
på hvilken inga bekymmer någonsin satt en rynka.
Snart anlände gästerna, och då man fann excellensen
lika liflig, lika spirituell som någonsin, skingrades snart de
farhågor man hyst för hans hälsa, och samtalet fortsattes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
