Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom till att folket såg så fattigt ut, och att bostäderna voro
så dåligt underhållna. Hon hade nästan anat det svar som
följde: excellensen, i sin höga ställning, hade naturligtvis
behof af så stora inkomster som möjligt. Förvaltaren hade
blifvit tvungen att oupphörligt sätta upp arrendena och att
göra utmätning hos dem som ej kunde betala.
För första gången uppsteg i Hedvigs sinne ett tvifvel,
visserligen svagt och omedvetet, men dock ett tvifvel på den
verkliga halten af faderns storhet. Hon ryggade tillbaka för
att träffa honom i den sinnesstämning hvari hon nu befann
sig; hon gick upp på sitt eget rum, där hon satte sig vid
fönstret och försjönk i tankar.
Men hon fick ej länge vara ostörd. Excellensen skickade
bud efter henne.
Hon såg mycket blek ut, då hon kom in i sjukrummet,
och det kalla, halft föraktfulla drag kring munnen, hvarmed
hon i allmänhet mötte henne likgiltiga personer, men som i
faderns närhet brukade smälta till ett uttryck af nästan
svärmisk ömhet, hade nu åter trädt fram med en viss pinsam
skärpa. Det var ett stort, präktigt gemak, som excellensen
valt till sitt sjukrum. Det var egentligen möbleradt till salong,
men man hade flyttat dit den stora sängen, emedan rummet
hade två fönster åt solsidan, och excellensen ville hafva ljust
och gladt omkring sig. Inga nedrullade gardiner, ingen blek
halfdager! de gula sidengardinerna insläppte tvärtom solljuset
med full guldglans; hela rummet såg ut som prydt till fest.
Så mycket pinsammare intryck gjorde därför det härjade
ansiktet mot den hvita kudden; det hade dödens blekhet,
men ögonen brunno med orolig, feberaktig glans. Slaganfallet
hade lämnat hela den högra sidan lam. Hjälplös som ett barn
låg den store mannen där, ur stånd att göra en rörelse utan
andras biträde.
”Hvad önskar pappa?” frågade Hedvig med en viss
torrhet i stämman, i det hon närmade sig sängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
