Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vl––––––––––—–––-—–––––––––––-
Ur Lifvet
En nästan ljudlös hviskning svarade henne: ”Vill du
icke fortsätta att skrifva?”
Hon böjde blott hufvudet till bifall och satte sig vid en
liten pulpet, som var framflyttad till sängen. Under den
följande halftimmen hördes intet annat ljud i det stora rummet
än den sjukes hviskande stämma, ledsagad af en pennas
raspande mot papperet.
Hedvig skref med svällande hjärta. Det var sin
själf-biografi, grefven dikterade för henne. Tanken på
eftervärldens dom öfver honom sysselsatte honom oupphörligt,
och han sökte nu att bedraga sig själf och världen, i det han
på dödsbädden diktade om sitt lif. Han var så van att skrifva
äreminnen, att det ej var honom svårt att också författa ett
sådant öfver sig själf.
Med hvilken stolthet hade ej hans dotter biträdt honom
i detta arbete! Hur kärleksfullt hon hade lyssnat för att
uppfånga hvarje framhviskadt ord, och hur varmt hon hade
beundrat den ädla fosterlandskänsla, de i allo upphöjda
tänkesätt, som framlyste ur dessa en döendes bekännelser.
Men i dag ville pennan knappast lyda den dikterande
rösten. Medan denna skildrade ett lif fullt af utmärkelse,
stod för hennes inre syn den lilla landtkyrkan med den fattiga
befolkningen, som vägrat att bedja för sin döende husbonde;
och ett obeskrifligt bittert förakt för all mänsklig storhet
svällde i hennes hjärta.
Grefvinnan önskade lifligt att hennes man skulle taga
nattvarden med sin familj och sina tjänare. Hon hade ett
slags vidskeplig föreställning om att denna handling, alldeles
oberoende af den sinnesstämning, hvarmed den begicks, skulle
lugna hans plågsamma sinnesoro och skänka honom en salig
hädanfärd. Men excellensen motsatte sig i det längsta denna
sin hustrus önskan; icke som skulle han varit en otrogen,
långt därifrån, han hade i hela sitt lif och isynnerhet sedan
han nått samhällets höjder varit en kyrkans rättrogne son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
