Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon ilade utför trapporna och inträdde i sjukrummet
med återhållen andedräkt. Tystnaden och mörkret därinne
förskräckte henne. Hon böjde sig ned öfver sängen; den
sjuke låg med tillslutna ögon. I ett ögonblick strömmade
hela hennes gamla kärlek och hängifvenhet tillbaka till hennes
hjärta; hon kände att hon gärna skulle offrat sina återstående
lefnadsår, om hon därmed kunnat köpa sin far ännu några
år att lefva — ett ädlare, värdigare lif. Hon tryckte sakta
en kyss på den bleka, vissnade handen, som hängde ned
öfver sängkanten. Den sjuke slog upp sina ögon, men det var
en nästan slocknad, hopplös blick, som mötte hennes.
”Hur känner pappa sig nu?” hviskade hon.
De bleka läpparna rörde sig matt:
”Ingenting att minnas! — och ingenting att hoppas!”
Det var icke längre en hviskning; det var ett ljud så
svagt som när ett litet blad faller till marken för aftonvinden.
Därefter blef det dödstyst i det stora rummet. Skuggorna
insvepte det allt djupare; blott vid det bortersta fönstret
dröjde ännu en svag ljusstråle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
