Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter. Särskildt hade han tillägnat sig en färdighet i att
sprätta.
Han hade ett par långa skor, torra af brist på smörja
och med breda, uppfläkta nosar, där tårna borde tittat fram,
om de nått så långt. Och med de skorna sprätte han. Det
var ett himmelens under att de blefvo på, men på blefvo de.
När han så stoppade händerna i sina oformliga byxfickor,
svängde med kroppen och skrapade golfvet med sina långa
labbar, då kom det i själfva hans uppsyn och halsens
sträckning någonting som på ett utmanande oförskämdt sätt liknade
hönan. Ja, vid de tider, då hon fällde fjäder och ingen
uppstående stjärt hade, var det icke så utan, att själfva hans
figur hade en likhet med hennes. Hur det nu var, så kunde
han få de andra ungarna att ligga dubbla af skratt, kanske
icke allenast åt hans prestationer, utan ännu mer åt den harm
de antogos väcka hos hönans ägarinna. Denna gaf honom
endast sitt tysta förakt, men innerst inne med hat i sitt
hjärta. Det är dock möjligt, att hvad mor Malena tog som
hån icke var annat än hans ungdoms inneboende lifsglädje
eller ett oskyldigt tidsfördrif.
Han drog emellertid nytta af alla hönans små
svagheter och förlöjligade dem. Ibland kacklade hon till, högst
omotiveradt, och började springa omkring i rummet på ett
narraktigt sätt, som verkligen icke anstod en ärbar gammal
hönsmatrona. Pojkbytingen kunde göra detta efter med
ut-bildadt mästerskap, springande omkring som en galning på
sin halfva af rummet och uppgifvande höga skrän.
Men det finns ingen fullkomlighet utan sin vank, och
trots sina goda sidor ägde hönan ett verkligt karaktärslyte,
för hvilket icke ens mor Malena kunde blunda. Det var en
högst lättsinnig sällskapssjuka. När hon på soliga dagar
släpptes ut — och det var nödvändigt, på det hon skulle få
rulla sig i sand samt plocka mask; hennes hälsa fordrade det,
och eljes klagade köparna öfver att hennes ägg voro för
9. — Nationallitteratur. 18.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
