- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
136

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sade hon genom näsan med ett snärpande ljud, likt en ankas
röst. När hon kände sig brydd, snärpte hon alltid värre
än eljes.

Nu först bevärdigades hon med en blick.

”Jo, det har hon. Och jag har slagit benen af’na. Hon
ligger där inne i risbunken, där kan I själf leta.”

Mor Malena såg förstummad på honom ett ögonblick,
det var nästan omöjligt att tro honom.

Han stod likgiltigt kvar och rökte som förut, endast en
skadeglad blick smög sig under hans halfsänkta ögonlock
fram emot henne.

Nu förstod hon.

”Nej, har I ta’t lifvet, så kan I ta skrået mä,” svarade
hon därefter med smärtans oåtkomliga majestät och lämnade
gården.

Nu var tvistefröet borta, nu borde det vara fred i
fattighuset, och fred var det, men det var en tungsinthetens ödsliga
stiltje. Mor Malena talade till ingen; med bittert sinne bar
hon ensam sin sorg. Pojken i de slubbiga byxorna gick
rådlös omkring och visste inte hvad han skulle taga sig till;
han hade mist sitt käraste sällskap. Det var som en af
medlemmarna i en för liflig familj plötsligt nedstigit i grafven.
Man kan tycka att denne medlem endast är källan till onödigt
bråk, och dock skall han kanske en dag lämna ett tomrum
efter sig, som af ingenting kan fyllas. Så var det med hönan.
Ingen hade tänkt på hvad hon varit för dem alla, förr än
hon var borta. Hon hade varit den enda omväxlingen i deras
dagliga lif. De ovädersutbrott hon föranledt hade rensat luften;
nu stod den tung och död omkring dem. Och hur det var, så
hade hon nog också framkallat solskensstunder. Man erinrade
sig det först efteråt. Hur många gånger hade icke mor
Malena gått bort med ett halft tjog ägg att sälja, och så hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free