Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon kommit hem med kaffe och socker, och i godt humör.
Hon hade tinat upp själf, och hon hade bjudit. Och så hade
man suttit där vid sin varma tår, druckit den skållhet ur
tefatet och talat om allt som händt ute i världen, att Jöns
Jöns’ Kristina hade rest till Amerika, eller att Per och Karna
tagit ut lysning, eller om allt sådant, som hände och som
icke borde ske, hvilket naturligtvis var det allra intressantaste.
Och så hade man glömt år och krämpor och världens onda
lefverne och haft det så hjärtinnerligt godt för en stund.
Men nu var det förbi. Malena gick jämt och såg sur ut, hon
teg, och kaffe kom aldrig i fråga.
I början trodde man, att hon i förargelsen gått och såli
sin höna, men så småningom kröp sanningen fram. Då var
det inga vackra orlofssedlar Nils Mattsson fick inne i
fattighuset.
”Di rika kunna göra allt hvad de vilja,” hette det med
jäsande missnöje. Det mullrade i samhällets lägsta lager.
Men ödet har underliga vägar; den gången blef det ingen
revolution.
En dag när Nils Mattsson stod och matade sina höns,
kröp det en skepelse fram ur rishögen, — ruggig, mager, med
ett bröstben som ryggen på en brödknif — det sannskyldiga
spöket af en höna.
Hvad Nils Mattsson kände i det ögonblicket kan icke
beskrifvas: medömkan, ånger, ett innerligt begär att
försona. Han var alldeles öfverväldigad, han hade tårar i
ögonen, och han sade för sig själf med en moderlig ton:
”Jösses det kräket, det stackars kräket!”
Och en hel handfull korn regnade bort till rishögen.
Liggande pä sidan och kraflande sig fram med det ena benet
som med en åra började hönan att plocka. Det fröjdade Nils
Mattssons gamla hjärta, men han nämnde för ingen hvad
han hade gömdt i rishögen.
Inom kort var emellertid hönan så bra, att hon kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
