Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Det går inte på det viset! Skaffa hit läkter och bräder
i stället, och hägna omkring dem med! Fältman och jag ska
reda oss så länge,” skrek ryktaren, som hojtade åt korna
eller uppmuntrade hunden och sprang omkring, klädd i kort
fårskinnspäls på blotta linnet, filthatt och ett par stora träskor.
Nedanför pälsen fladdrade skjortan som en lössläppt
segei-flik, utan att ge skydd åt ägarens vadlösa ben. Men ingen
tänkte på att finna något besynnerligt i denna utstyrsel,
allraminst Truls Jonasson själf.
Fältman och han hade delat arbetet emellan sig. Ryktaren
dref ut djuren; ett och ett förenade de sig efter hand med
den slutna trupp, hvilken Fältman höll tillhopa genom att
springa rundt under ideligt gläfs, för mera eftertrycks skull
gifvande ett nafs i svans eller skankor, hvar han bäst kunde
komma åt. Korna — som erkände hans lagliga
öfverherr-skap — satte sig icke till motvärn; de tryckte sig endast
tillsammans, med hufvudena inåt och svansarna mot sitt plågoris.
Med ett förakt för faran, som redan skulle varit prisvärdt,
om det gällt människolif, lopp ryktaren alltjämt åter in i ladan
för att drifva ut fler och fler af de motsträfviga kreaturen;
truppen blef allt större, och Fältman måste göra sin ring
allt vidare.
”Håll på — Fältman! Stick dem! Hugg dem!” ropade
den gamles förskrikna röst, och ”hau, hau, hau,” svarades
det i enformigt, plikttroget skall.
Ute på fältet, i närheten af hjorden, hade samlat sig
några kvinnor, dels af statarnes hustrur, dels af nyfikna,
som kommit från byn; och medelpunkten i denna ömsom
klagande, ömsom pratande grupp var egendomsherrens
hustru, med de förskrämda, halfklädda barnen omkring sig.
Det hade lyckats ryktaren att, som han tyckte, få hjorden
fulltalig, och han stod nu barbent i blåsten, hållande på sin
filthatt med ena handen och med den andra markerande
stycktalen för sig i luften, medan han räknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
