- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
146

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det hade blifvit oro i kvinnogruppen, men han märkte
det icke; han var så upptagen af sitt.

”Emil!” ropade en förtviflad röst. ”Jag är af med
Emil!... Hade jag honom inte ut med mig? Jag tyckte
han var här . . . Emil! — Jag blir tokig, hjälp mig . . . Om
han inte kommit ut?”

Det blef ett mångröstadt ifrande för och emot. Somliga
hade sett honom, andra inte.

Den tunna gestalten i röda sängfilten sprang fram till
ryktaren; en hand lades på hans axel och skakade honom.

”Emil är borta. Sök honom!... Hjälp mig, Truls
Jonasson! . . . I barnkammaren . . . Sök honom, säger jag!
Jag tyckte han var med ... jag har glömt honom . . . han
sofver ...”

Meningen slöt i en skrikande gråt, som kunnat skära
genom märg och ben. Men ryktaren såg blott åt sidan,
frånvarande, som om han icke förstått, eller likgiltigt, som om
det gällt en råttas pip, och med sitt utsträckta pekfinger
fortsatte han att räkna: ”trettioen, trettiotvå, trettiotre...”

Plötsligt afbröt han sig, fäktande i luften som en galning.

”Tjuren! Tjuren!” ropade han. ”Ja, jag visste ju,
att det var något som fattades! Herre Jösses — tjuren brinner
inne!”

”Det är stört omöjligt att få ut honom nu,” sade en
af karlarna, som kom släpande med ett fång läkten.

”Håll dem tillhopa,” var den gamles svar, och så gaf
han sig åstad, springande och ropande åt Fältman att följa.

”Men Truls! Men Truls, hvad tänker du på?” ropade
en gäll och uppöfvad röst ur kvinnohopen. ”Du är väl inte
galen! Låt bli!”

Men Truls bara sprang — sprang så att de tunga
träskorna dånade i marken och så att det var ett under att benen
icke knäcktes.

Hans maka var emellertid icke sinnad att låta honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free