Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett kinkigt fall. Klockaren ref sig i nacken.
Den gamle tycktes hålla så styft på detta. Men hvem hade
väl någonsin hört talas om en hund som går i kyrkan.
”Och jag ansvarar för, att han håller käften.”
Truls Jonasson menade icke alls något illa med sitt fula
uttryck. Han menade bara att det i det fallet var honom så
mycket lättare att ansvara för sin hund än för sin hustru.
Fältman såg ut som en bekräftelse af sin herres ord;
klockaren kastade en pröfvande blick på honom.
”Vi få höra hvad kyrkoherden säger; där kommer han.”
Fältman och hans herre drogo sig vördnadsfullt tillbaka,
men klockaren blef stående på trappan.
”Här är Truls Jonasson, han, som skall ha medalj i
dag; och han vill taga hunden med sig in, men det kan
naturligtvis inte gå an?” sade han då han hälsat.
”En hund? Nej, käre Truls Jonasson, det kan man
inte,” sade kyrkoherden och log öfverseende.
”Han gör inte en mask för när.”
”Men man brukar inte ha hundar i kyrkan.”
Det var precis samma argument, som Truls Jonasson
själf användt, men han tyckte förmodligen att det icke borde
gälla män och män emellan, ty han vidblef med en slättbos
hela envishet:
”Han säger inte ett muck.”
Och Fältman såg så menlös ut, att man rent af måste
anse honom för ett vidunder af förställningskonst, om han
ändå kunde ha ondt i sinnet.
”Ja, men på själfva juldagen! Nej, kära Truls Jonasson,
det går inte.”
”Ja, men inte står jag och tar tack och beröm för allting,
när det var han som gjorde’t! Så då kan det vara detsamma
med medaljen.”
”Inte kan det vara Truls Jonassons mening att gå ifrån
alltihop?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
